Intervju: Stefan Hilding, förläggare

Intervju: Stefan Hilding, förläggare

Stefan Hilding arbetar som bokförläggare för sakprosa (biografier, debatt, reportage, historia, med mera) på Norstedts förlag och ansvarar för cirka 35–40 boktitlar om året.

Hans väg till förläggeriet började med diverse akademiska kurser inom humaniora, därefter var han med om att starta en tidskrift om antiken, Medusa (som faktiskt existerar än idag), och även ett litet bokförlag, Rubicon, också det med historisk inriktning. Därefter arbetade han under ett antal år som frilansande förlagsredaktör tills han i mitten av nittiotalet tog han anställning på Bonnierägda Wahlström & Widstrand. Därifrån kom han sedan till Norstedts. Att fackböcker blev hans specialitet var naturligt med tanke på den intresseinriktning han hela tiden haft.

Förläggaryrket har på många sätt blivit svårare med åren, menar Stefan Hilding:

– Kartan ritas numera om ungefär en gång i halvåret och det är svårt att veta i förväg vad som kommer att fungera. Erfarenhet är bra men inte någon garanti för att man fattar rätt beslut. Dessutom ger förlaget, liksom de flesta större förlag, ut färre böcker än man gjorde för några år sedan, och utrymmet för chanstagningar har därmed minskat.

Dagens fackboksutgivning är möjligen något mindre modebetonad än skönlitteraturen, men det finns ändå tydliga trender, menar Stefan Hilding. Memoarer, biografier och reportageböcker står i centrum idag, medan historia, som var stort under många år, har gått märkbart tillbaka. Detta märks också på de manus som skickas in till förlaget.

Tar du själv initiativ till böcker? Kontaktar författare?

– Javisst, det hör ju till. Som förläggare är man ständigt på hugget. Man letar efter potentiella författare och ämnen, läser olika tidningar, och då inte bara stockholmspressen, lyssnar på radio och ser på TV, följer bloggar och hemsidor. Sedan finns ju hela den internationella utgivningen som man måste följa på olika sätt, t.ex. genom att besöka Frankfurtmässan och andra bokmässor samt hålla kontakt med utländska förläggare och agenter. På mässorna hittar man böcker att översätta, men man är nog minst lika mycket ute efter att få uppslag och idéer till böcker som kan göras med svensk vinkling och tillsammans med svenska författare.

Hur arbetar du med dina författare?

– Det handlar väldigt mycket om att vårda författarskapen, att försöka göra författaren till en del av förlaget. Det innebär att man försöker ha täta kontakter, höra av sig med jämna mellanrum, luncha med författarna, höra vilka planer och bekymmer de har.

– Författarkontakten är nog viktigare än någonsin eftersom konkurrensen om författarskapet skärpts. Man vill ju inte att ens egna författare ska nappa på erbjudanden från ett annat förlag.

Går du djupt in i texterna?

– Ja, det gör jag. När en bok växer fram läser jag alltid löpande och kommer med synpunkter på både innehåll och gestaltning. Sen när manuset är klart tar redaktören över.

Hur ser du på framtiden?

– Med tillförsikt. Naturligtvis kommer den digitala utvecklingen att påverka förlagen allt mera, e-boken får större betydelse och plats på marknaden. Men detta ger också nya möjligheter. Jag tror till exempel att de digitala böckerna delvis kan komma att fungera som testballonger, man publicerar delar av en bok i digital form för att på så sätt utröna publikintresset, innan man kanske går vidare och gör en tryckt bok. 

 

Intervjun är gjord av Jan-Erik Petterson.

 

 

 

Stefan Hilding.
Stefan Hilding.